Jag VANN!

När jag var liten ville jag bli författare och nu har jag tagit mitt första steg mot den karriären.
Idag vann jag nämligen en novell tävling på skolan. Det var rotaryklubben i Broby som anordnade tävlingen. Första priset var på 2500kr. Novellen skulle handla om min vision för göinge.

  Göinge i framtiden

Det var länge sedan jag var hemma. Och med hemma menar jag där jag föddes och växte upp. Men det är nu 30år sedan jag bestämde mig för att lämna Göinge och ge mig ut i världen.

Det var den 4 juni 2014 kl 12.02 som min flyttbil till Göteborg gick. Jag hade länge funderat på att lämna den tråkiga kommun för att se vad världen, eller ja Göteborg kunde erbjuda mig. Jag vinkade av min familj och vänner och så lämnade jag allt. Jag ångrar idag att jag aldrig kom tillbaka och hälsade på min familj. Jag kände aldrig dem i mitt vuxna liv. Jag hade ingen stor familj, det var jag, min storasyster, också mor och far. Men jag valde att skapa mig ett liv i framgång borta i Göteborg istället. Där fick jag jobba med det jag ville och jag tjänade mycket pengar. Med mitt liv blev jobbet så jag skaffade aldrig någon egen familj. Jag jobbade så mycket så jag tappade snabbt kontakten med min familj. De tröttnade på att ringa till mig när jag aldrig svarade och jag ringde aldrig tillbaka. Till slut kommer det aldrig något kort till jul eller ett paket till min födelsedag. Men vad gjorde det jag jobbade ju ändå så jag tänkte inte så mycket på vilken dag det var.

Men det var för ett par dagar sedan något tragiskt hände. Jag gick till jobbet som vanlig, när jag fick ett meddelande att min storasyster hade gått bort. Och eftersom mina föräldrar inte längre fanns i livet och hon inte skaffat sig en familj var jag den ända anhörige. Så jag ärvde allt från min syster. Så nu åker jag tillbaka till kommunen som jag då tycket var kommunen Gud glömde.

Men jag blev förvånad. Jag blev egentligen redan förvånad när jag upptäckte att man kunde ta tåget till Broby. För när jag flyttade där ifrån hade de tagit bort tågrälsen bara ett par år tidigare och gjort om till cykelväg. Sen fortsatte bara förvåningen, när jag klev av tåget så låg tågstationen precis bredvid gallerian. När jag åkte därifrån sist låg där två mataffärer, blomsteraffärer, en klädesaffär och hyreshuset som låg i centrum fanns inte heller kvar. Jag beställde en taxi så jag kunde åka till platser där jag varit. Jag bestämde mig för att första åka till Sibbhult. Så som jag mindes vägen till Sibbhult var det bara skog, men nu låg det hus hela vägen. Och när jag frågade chauffören varför det byggt hus hela vägen var svaret:

-      Det var länge sedan du var här va?

-      Ja, svarade jag med en förvånande min.

-      Sibbhult är inte länge en egen by. Det har växt ihop med det som kallades Glimåkra och Broby så nu heter allt Broby. Sibbhult och Glimåkra är bara namn på statsdelar.

-      Statsdelar? sa jag förvånat

-      Ja, sa han med en frågande min

-      Är Broby en stad?

-      Ja, vi är framme i Sibbhult nu, var ska du av?

-      Nej nej, jag ska inte av någonstans, jag vill bara kolla på skolan.

-      Skolan?  

-      Ja, finns det kvar?

-      Ja, fast i dag är det ett universitet.

Han svängde upp på en väg och där uppe låg ett väldigt stor byggnad. Men många små byggnader runt om. Det var lika stort så det universitetet som vi hade hemma i Göteborg. Fast mycket finare. Jag var förvånad att så mycket hade hänt och jag inte visste någonting. Jag bad chauffören köra mig till mitt föräldrahem, där min syster hade bott. Han tittade konstigt på mig men han körde mig dit. Jag kände inte längre igen mig. Jag visste inte var han körde, minns inte någon av vägarna. Till slut svängde han in på en grusväg och i slutet av den vägen låg ett hus stort som en herrgård.

-      Vem bor här och varför har du kört mig hit? frågade jag.

-      Detta är adressen du uppgav och det är grevinnan Persson som bodde här men hon har precis gått bort. Det är tydligen hennes lillasyster som har ärvt allt detta.